Anton

Min lillebror Anton var också med uppe i Mora, han fick inte vara hemma själv i en vecka. Han har varit med forrut med då har han alltid haft en kompis med sig. Så denna vecka umgicks jag mer med honom än jag någonsin gjort, och jag kan säga att jag har fått en helt ny bild av honom. Han är väldigt lik pappa, men jag såg även att han liknar både mamma Erik och mig. Han har ett hjärta av guld som har legat dolt under sina ungdomsår.
När alla gick ut och gick med hundarna så satt Anton och jag ute och pratade om allt och åt chips. Men det var väldigt många brända chips i påsen, så jag slickade av kryddan och la dem på en tallrik på bordet som stod brevid oss, så när jag tittar på tallriken var den helt tom! Anton hade ätit upp alla chipsen som jag hade slickat på. När jag frågar honom om han inte märkte att de var fuktiga så svarade han att han trodde de hade blivit fuktiga för att vi sitter ute!! Men han säger inget annat, jag skulle ha tyckt att det var äckligt att äta upp chips som någon har slickat på, men inte Anton han bara skrattade. Min älskade lillebror. Tack för att ni finns.

Maria