Nu har jag tagit mitt förnuft till fånga och börjat löpträna. Nu är jag hemkommen från en 6 kilometers joggingtur med inslag av gång. Nu efteråt är det jätteskönt att det är gjort och jag känner mig nöjd. Klapp på axeln!
Men jag kan säga att det var jobbigt. Det var jättemycket snö kvar över skogen och där snön tinat bort var det lervälling. Jag sjönk ner två decimeter i snön varje steg och en halv decimeter i leran. När jag hade tok-kutat en stund stannade jag för att andas, då tittade jag ner och såg två stora feta paddgrodor på högerfoten. Jag skrek mitt högsta skrik och sprang det fortaste jag kunde cirka 10 meter. Längre kom jag inte då min grodfot fastnade i ett halvmeter djupt vattenhål.
Men som sagt, nu är jag nöjd! /Erik
3 kommentarer:
Jogga du själv eller var Kerstin med också!!// Susanne
Jo visst var jag med.... Nej, jag är inget för att jogga, fläsket guppar för mycket!
Heja Erik! Det var bra gjort under dessa omständigheter!
Jag sprang själv som sagt! Tack så mycket mamma! Jag måste hålla i detta nu! :D
Skicka en kommentar